Igår satt jag i sadeln på ett fläckigt sto och förundrades över hur snabbt alla kunskaper forsade tillbaka. Det satt i ryggmärgen. Hur man rider. Det är som att cykla. Musklerna minns hur man gör, även om hjärnan inte gör det. Jag har varit på några lektioner nu och det är faktiskt riktigt roligt. Svettigt, kämpigt och bra för att utveckla multitasking-egenskaperna. Man ska sitta ordentligt, luta sig bakåt, klämma med knäna, trycka ned hälarna, gunga med i sadeln - inte skumpa, händerna raka, tummen upp, armbågarna mot sidan, upp med blicken, se var du ska, var alla andra är, dra i tyglarna på rätt sätt så att hästen lyssnar och går rätt, beräkna avstånd, ridvägar och hitta tempo. Med mera.
Men det går bra! Jag lyckas! Jag är så himla nöjd med mig själv när jag vid ett tillfälle igår insåg att jag kan faktiskt fokusera på annat än att hålla mig kvar i sadeln.
Så var det inte i tonåren, vill jag lova. Vilken tur att man mognar.
Angående mognad har jag upptäckt en trevlighet med att bli äldre... jag är inte alls nervös eller orolig över saker som jag i sena tonåren ansåg vara besvärliga. Som att ta kontakt med myndigheter, komma ny på en arbetsplats (börjar bli van nu #vikarie), prata i telefon med okänt folk, umgås med nya människor.. Jag bryr mig inte alls lika mycket om vad andra tänker om mig. Det är skönt! Men å andra sidan har det blivit viktigare vad människor jag bryr mig om tycker om mig, vilket kanske är vettigare än att okänt folk ska tala om saker och ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar