På den klarblåa himmelen står solen högt utan något moln som stör. Det blåser varma vindar över trädgården. Själv ligger jag i hängmattan på altanen med god utsikt över bakgården. Jag hör en buss eller lastbil fara förbi på framsidan. Annars är det tyst sånär som på småfåglarnas drillande och de surrande flugorna som inte hittar ut från altanen. Ibland hörs grannens tupp på långt avstånd.
Idag har jag inte gjort många knop. Jag har gjort klart skrivuppgifter till skolan. Eller klar och klar. Skoluppgifter blir aldrig klara, egentligen. Men jag har beslutat mig för att de är färdiga. Jag ska sammanstråla med mina skrivkamrater i eftermiddag, men sen tar jag sommarlov!
Gizmo kommer upp på altanen och pratar med mig. Det brukar hon göra när hon hör att någon människa är i rörelse. När jag sträcker ner handen från hängmattan når jag henne nästan. Det diffar på någon milimeter. Beroende på humör kan Gizmo sträcka på sig för att jag ska nå. Inte idag. Hon var ute hela natten och det kan göra henne på både bra och dåligt humör. Katter alltså. There's no pleasing them.
I helgen tog jag och karln min hojen upp till Dalarna. Total mc-tid hamnade någonstans på 6-7 timmar. Det kändes i kroppen efteråt vill jag lova. Men det är få upplevelser som är så värd lite kroppsvärk som att åka mc. Det är både spännande, läskigt och roligt. Som bergochdalbana - skulle någon säga. Inte jag dock. För mig är bergochdalbana ren plågeri. Mc är att njuta av livet. Simple as that. Dalarna var sig likt i alla fall med allsköns vattendrag, barrskogar och underbara människor. Det enda som slår mig är att tiden går. Barn blir tonåringar. Föräldrarna gråhårigare. Bröderna skäggigare. Men den bästa tiden är NU. Som en klok kvinna en gång sa: Om du står med ett ben i det förgångna och ett ben i det som komma skall, då pissar du på nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar